(Kapitel 4)

​

Inannas nerstigning

​

FRÅN DET STORA OVAN TILL DET STORA NEDAN

Från det Stora Ovan lade hon sitt öra mot det Stora Nedan.

Från det Stora Ovan lade gudinnan sitt öra mot det Stora Nedan.

Från det Stora Ovan lade Inanna sitt öra mot det Stora Nedan.

​

Min härskarinna övergav himmel och jord för att stiga ner i underjorden.

Inanna övergav himmel och jord för att stiga ner i underjorden.

Hon övergav sitt ämbete som helig prästinna för att stiga ner i underjorden.

​

I Uruk övergav hon sitt tempel för att stiga ner i underjorden,

I Badtibira övergav hon sitt tempel för att stiga ner i underjorden.

I Zabalam övergav hon sitt tempel för att stiga ner i underjorden.

I Adab övergav hon sitt tempel för att stiga ner i underjorden.

I Nippur övergav hon sitt tempel för att stiga ner i underjorden.

I Kish övergav hon sitt tempel för att stiga ner i underjorden.

I Akkad övergav hon sitt tempel för att stiga ner i underjorden.

​

Hon samlade sina sju me.

Hon tog dem i sin hand.

Med me i sin ägo gjorde hon sina förberedelser:

​

Shugurra, stäppens krona, satte hon på sitt huvud.

Sina mörka lockar ordnade hon i pannan.

Sina små halsband av lapis lade hon runt sin hals,

Det dubbla pärlhalsbandet lät hon falla över sitt bröst,

Och svepte den kungliga skruden runt sin kropp.

Sina ögon smorde hon med salvan som kallas

”Låt honom komma, låt honom komma.”

Och satte på sitt bröst det spänne som kallas ”Kom man, kom!”

Den gyllene ringen fäste hon runt sin fotled,

Och tog måttstocken och mätlinan av lapis i sin hand.

​

Inanna gav sig av till underjorden.

Ninshubur, hennes trogna tjänarinna, följde henne på vägen.

Inanna talade till henne och sade:

”Ninshubur, mitt trogna stöd,

Min sukkal som ger mig goda råd,

Min krigare som kämpar vid min sida,

Jag skall stiga ner i kur, i underjorden.

​

Om jag inte återvänder,

Stäm upp klagovisor för mig i ruinerna.

Slå på trumman för mig på torgen.

Gå runt gudarnas hus.

Riv dina ögon, din mun, dina lår.

Klä dig i en enkel klädnad likt en tiggare.

Bege dig till Nippur, till Enlils tempel.

När du träder in i hans heliga tempel, ropa:

O Fader Enlil, låt inte din dotter

Bli dödad i underjorden.

Låt inte ditt skinande silver

Täckas av underjordens damm.

Låt inte din kostbara lapis

Krossas till sten av stenarbetaren.

Låt inte din doftande buxbom

Huggas till ved av timmermannen.

Låt inte himlens heliga prästinna

Bli dödad i underjorden.

​

Om Enlil inte vill hjälpa dig,

Bege dig till Ur, till Nannas tempel.

Gråt framför Fader Nanna.

Om Nanna inte vill hjälpa dig,

Gå till Eridu, till Enkis tempel.

Gråt framför Fader Enki.

Fader Enki, Visdomens Gud, känner livets föda,

Han känner livets vatten:

Han känner hemligheterna.

Han kommer inte att låta mig dö.”

​

Inanna fortsatte på sin väg mot underjorden.

Så stannade hon och sade:

”Gå nu Ninshubur –

Glöm inte vad jag befallt dig.”

​

När Inanna anlände till underjordens portar

Knackade hon ljudligt.

Med hög röst ropade hon:

”Öppna dörren, portvakt!

Öppna dörren, Neti!

Ensam ville jag inträda!”

​

Neti, kurs högste portvakt, frågade:

”Vem är du?”

​

Hon svarade:

”Jag är Inanna, Himlens Drottning

På min väg mot Öster.”

​

Neti sade:

”Om du verkligen är Inanna, Himlens Drottning,

På din väg mot Öster,

Varför har ditt hjärta fört dig denna väg

Varifrån ingen återvändo finns?”

​

Inanna svarade:

”För min äldre systers skull, för Ereshkigals skull,

Hennes man, Gugalanna, Himlens Tjur, har dött.

Jag har kommit för att närvara vid begravningen.

Låt begravningsölet hällas i bägaren,

Låt det ske.”

​

Neti talade:

”Stanna här, Inanna, jag skall tala med min drottning.

Jag skall framföra ditt budskap.”

​

Neti, kurs högste portvakt,

Trädde in i Ereshkigals, i Drottningens palats i Underjorden och sade:

”Min drottning, en jungfru

Så hög som himlen,

Så vid som jorden,

Så stark som stadsmurens grundvalar,

Väntar utanför palatsgrindarna.

​

Hon har samlat de sju me.

Hon har tagit dem i sina händer.

Med me i sin ägo har hon förberett sig:

​

På sitt huvud bär hon shugurra, stäppens krona.

Hennes mörka lockar är noggrant lagda runt pannan.

Runt sin hals bär hon de små halsbanden av lapis.

På sitt bröst bär hon det dubbla pärlhalsbandet.

Hennes kropp är klädd i den kungliga skruden.

Hennes ögon är smorda med salvan som kallas

’Låt honom komma, låt honom komma’.

Över sitt bröst bär hon spännet som kallas ’Kom man, kom!’

Runt sin fotled bär hon den gyllene ringen.

I sin hand måttstocken och mätlinan av lapis.”

​

När Ereshkigal hörde detta,

Slog hon sig på låren och bet sig i läppen.

Hon gömde det i sitt hjärta och begrundade det.

Sedan sade hon:

”Kom Neti, kurs högste portvakt,

Lyssna noga till mina ord:

Regla underjordens sju portar.

Öppna sedan varje port, en efter en, på glänt.

Låt Inanna inträda.

När hon stiger in, ta ifrån henne den kungliga skruden.

Låt himlens heliga prästinna göra sitt inträde djupt böjd.”

​

Neti lyssnade noga till sin drottnings ord.

Underjordens sju portar reglade han.

Sedan öppnade han den yttre porten.

Han sade till jungfrun:

”Kom, Inanna, stig in.”

​

När hon steg in genom den första porten,

Berövades hennes huvud shugurra, stäppens krona.

​

Inanna frågade:

”Vad betyder detta?”

​

Det sades henne:

”Tyst Inanna, underjordens vägar är fullkomliga.

De får inte ifrågasättas.”

​

När hon steg in genom den andra porten,

Berövades hennes hals de små halsbanden av lapis.

​

Inanna frågade:

”Vad betyder detta?”

​

Det sades henne:

”Tyst Inanna, underjordens vägar är fullkomliga.

De får inte ifrågasättas.”

​

När hon steg in genom den tredje porten,

Berövades hennes bröst det dubbla pärlhalsbandet.

​

Inanna frågade:

”Vad betyder detta?”

​

Det sades henne:

”Tyst Inanna, underjordens vägar är fullkomliga.

De får inte ifrågasättas.”

​

När hon steg in genom den fjärde porten,

Berövades hennes bröst det spänne som kallas ”Kom man, kom!”

​

Inanna frågade:

”Vad betyder detta?”

​

Det sades henne:

”Tyst Inanna, underjordens vägar är fullkomliga.

De får inte ifrågasättas.”

​

När hon steg in genom den femte porten,

Berövades hennes fotled den gyllene ringen.

​

Inanna frågade:

”Vad betyder detta?”

​

Det sades henne:

”Tyst Inanna, underjordens vägar är fullkomliga.

De får inte ifrågasättas.”

​

När hon steg in genom den sjätte porten,

Berövades hennes hand måttstocken och mätlinan av lapis.

​

Inanna frågade:

”Vad betyder detta?”

​

Det sades henne:

”Tyst Inanna, underjordens vägar är fullkomliga.

De får inte ifrågasättas.”

​

När hon steg in genom den sjunde porten,

Berövades hon den kungliga skruden.

​

Inanna frågade:

”Vad betyder detta?”

​

Det sades henne:

”Tyst Inanna, underjordens vägar är fullkomliga.

De får inte ifrågasättas.”

​

Naken och djupt böjd trädde Inanna in i tronrummet.

Ereshkigal reste sig från tronen.

Inanna började gå mot tronen.

​

Annuna, underjordens domare, omringade henne.

De avkunnade domen över henne.

​

Då fäste Ereshkigal dödens öga på Inanna.

Vredens ord riktade hon mot henne.

Skuldens skri slungade hon mot henne.

​

Hon dräpte henne.

​

Inanna förvandlades till ett lik,

En bit ruttnande kött,

Som hängdes på en krok på väggen.

​

När Inanna efter tre dagar och nätter inte hade återvänt,

Stämde Ninshubur upp klagovisor för henne i ruinerna.

Hon slog på trumman för henne på torgen.

Hon gick runt gudarnas hus.

Hon rev sina ögon, hon rev sin mun, hon rev sina lår.

Hon klädde sig i en enkel klädnad likt en tiggare.

Ensam gav hon sig av mot Nippur och Enlils tempel.

​

När hon steg in i det heliga templet,

Ropade hon:

”O Fader Enlil, låt inte din dotter

Bli dödad i underjorden.

Låt inte ditt skinande silver

Täckas av underjordens damm.

Låt inte din kostbara lapis

Krossas till sten av stenarbetaren.

Låt inte din doftande buxbom

Huggas till ved av timmermannen.

Låt inte himlens heliga prästinna

Bli dödad i underjorden.”

​

Fader Enlil svarade vredgat:

”Min dotters åtrå stod till det Stora Ovan.

Inannas åtrå stod till det Stora Nedan.

Den som mottager underjordens me återvänder inte.

Den som beger sig till den Mörka Staden blir kvar där.”

​

Fader Enlil ville inte komma till hjälp.

​

Ninshubur begav sig till Ur och Nannas tempel.

När hon steg in i det heliga templet

Ropade hon:

”O Fader Nanna, låt inte din dotter

Bli dödad i underjorden.

Låt inte ditt skinande silver

Täckas av underjordens damm.

Låt inte din kostbara lapis

Krossas till sten av stenarbetaren.

Låt inte din doftande buxbom

Huggas till ved av timmermannen.

Låt inte himlens heliga prästinna

Bli dödad i underjorden.”

​

Fader Nanna svarade vredgat:

”Min dotters åtrå stod till det Stora Ovan.

Inannas åtrå stod till det Stora Nedan.

Den som mottager underjordens me återvänder inte.

Den som beger sig till den Mörka Staden blir kvar där.”

​

Fader Nanna ville inte komma till hjälp.

​

Ninshubur begav sig till Eridu och Enkis tempel.

När hon steg in i det heliga templet

Ropade hon:

”O Fader Enki, låt inte din dotter

Bli dödad i underjorden.

Låt inte ditt skinande silver

Täckas av underjordens damm.

Låt inte din kostbara lapis

Krossas till sten av stenarbetaren.

Låt inte din doftande buxbom

Huggas till ved av timmermannen.

Låt inte himlens heliga prästinna

Bli dödad i underjorden.”

​

Fader Enki sade:

”Vad har hänt?

Vad har min dotter gjort?

Inanna! Drottning över allt land! Himlens Heliga Prästinna!

Vad har hänt?

Jag är bekymrad. Jag är bedrövad.”

​

Från en fingernagel tog Fader Enki fram smuts.

Av smutsen skapade han en kurgarra, en varelse som varken är manlig eller kvinnlig.

Från en fingernagel på andra handen tog han fram smuts.

Av smutsen skapade han en galatur, en varelse som varken är manlig eller kvinnlig.

Livets föda gav han till kurgarra.

Livets vatten gav han till galatur.

​

Enki talade till kurgarra och galatur och sade:

”Bege er till underjorden,

Ta er in genom porten som flugor.

Ereshkigal, Underjordens Drottning, sörjer,

Hon skriker som en kvinna som skall till att föda.

Inget linne täcker hennes kropp.

Hennes bröst är nakna. Hennes hår slingrar sig runt hennes huvud

som purjolök.

​

När hon skriker ’Oh! Oh! Min insida!’

Skrik då också ’Oh! Oh! Din insida!’

När hon skriker ’Oh! Oh! Min utsida!’

Skrik då också ’Oh! Oh! Din utsida!’

Drottningen kommer att bli nöjd.

​

Hon kommer att erbjuda er en gåva.

Be henne bara om liket som hänger från kroken på väggen.

En av er skall strö livets föda på den.

Den andra skall stänka livets vatten på den.

Inanna kommer att återuppstå.”

​

Kurgarra och galatur lyssnade noga till Enkis ord.

De gav sig av till underjorden.

Som flugor slank de in genom portarnas springor

Och kom till tronrummet, till Underjordens Drottning.

Inget linne täckte hennes kropp.

Hennes bröst var nakna.

Hennes hår slingrade sig runt hennes huvud likt purjolök.

​

Ereshkigal klagade:

”Oh! Oh! Min insida!”

​

De klagade:

”Oh! Oh! Din insida!”

​

Hon klagade:

”Oh! Oh! Min utsida!”

​

De klagade:

”Oh! Oh! Din utsida!”

​

Hon stönade:

”Oh! Oh! Min mage!”

​

De stönade:

”Oh! Oh! Din mage!”

​

Hon stönade:

”Oh! Oh! Min rygg!”

​

De stönade:

”Oh! Oh! Din rygg!”

​

Hon suckade:

”Ah! Ah! Mitt hjärta!”

​

De suckade:

”Ah! Ah! Ditt hjärta!”

​

Hon suckade:

”Ah! Ahhhh! Min lever!”

​

De suckade:

”Ah! Ahhhh! Din lever!”

​

Ereshkigal slutade.

Hon såg på dem.

Hon frågade:

”Vem är ni

Klagande, stönande, suckande med mig?

Om ni är gudar skall jag välsigna er.

Om ni är dödliga skall jag ge en gåva.

Jag skall ge er vattengåvan, floden när den står som högst.”

​

Kurgarra och galatur svarade:

”Det är inte vad vi önskar.”

​

Ereshkigal sade:

”Jag skall ge er sädesgåvan, åkrarna vid skörden.”

​

Kurgarra och galatur sade:

”Det är inte vad vi önskar.”

​

Ereshkigal sade:

”Säg mig då vad det är ni önskar.”

​

De svarade:

”Det enda vi önskar är liket som hänger från kroken på väggen.”

​

Ereshkigal sade:

”Liket tillhör Inanna.”

​

De sade:

”Vare sig det tillhör vår drottning

Eller vår kung

Är det vad vi önskar.”

​

Liket överlämnades till dem.

​

Kurgarra strödde livets föda på liket.

Galatur stänkte livets vatten på liket.

Inanna återuppstod...

​

När Inanna skulle stiga upp från underjorden

Greps hon av Annuna, underjordens domare.

De sade:

”Ingen stiger upp från underjorden

Utan att bli märkt.

Om Inanna önskar återvända från underjorden,

Måste hon finna en ersättare härnere.”

​

När Inanna steg upp från underjorden,

Höll sig galla, underjordens demoner, tätt intill henne.

Galla, demonerna som varken känner till föda eller dryck,

Som varken äter offergåvor eller dricker någon offerdryck,

Som inte tar emot några gåvor.

De njuter ingen älskog.

De har inga älskliga barn att kyssa.

De sliter hustrun ur mannens armar,

De sliter barnet ur faderns knä,

De rövar bort bruden från hennes bröllopshus.

Demonerna höll sig tätt intill Inanna.

De små galla som ledsagade Inanna

Var lika stora som vassrören i ett lågt spjälstaket.

De stora galla som ledsagade Inanna

Var som vassrören i ett högt spjälstaket.

​

Den som gick framför Inanna var inte en vesir,

Ändå bar han en spira.

Den som gick bakom henne var inte en krigare,

Ändå bar han en klubba.

Ninshubur, klädd i säck och aska,

Väntade utanför palatsgrindarna.

När hon såg Inanna

Omgiven av galla,

Kastade hon sig på marken framför Inannas fötter.

​

Galla sade:

”Fortsätt, Inanna,

Vi tar Ninshubur i ditt ställe.”

​

Inanna skrek:

”Nej! Ninshubur är mitt stora stöd i livet.

Hon är min sukkal som ger mig visa råd.

Hon är min krigare som kämpar vid min sida.

Hon glömde inte mina ord.

​

Hon stämde upp klagovisor för mig i ruinerna.

Hon slog på trumman för mig på torgen.

Hon gick runt gudarnas hus.

Hon rev sina ögon, sin mun, sina lår.

Hon klädde sig i en enkel klädnad likt en tiggerska.

​

Ensam gav hon sig av till Nippur och Enlils tempel.

Hon gick till Ur och Nannas tempel.

Hon gick till Eridu och Enkis tempel. Tack vare henne räddades jag

till livet.

Jag kommer aldrig att ge er Ninshubur.”

​

Galla sade:

”Fortsätt Inanna!

Vi följer dig till Umma.”

​

I Umma, vid det heliga templet,

Befann sig Shara, Inannas son, klädd i smutsig säckväv.

När han fick syn på Inanna

Omgiven av galla,

Kastade han sig på marken framför hennes fötter.

​

Galla sade:

”Fortsätt till din stad, Inanna!

Vi tar Shara i ditt ställe.”

​

Inanna skrek:

”Nej! Inte Shara!

Han är min son som sjunger hymner för mig.

Han är min son som klipper mina naglar och slätar till mitt hår.

Shara kommer jag aldrig att ge till er.”

​

Galla sade:

”Fortsätt Inanna!

Vi följer dig till Badtibira.”

​

I Badtibira, vid det heliga templet,

Befann sig Lulal, Inannas son, klädd i smutsig säckväv.

När han fick syn på Inanna

Omgiven av galla,

Kastade han sig på marken framför hennes fötter.

​

Galla sade:

”Fortsätt till din stad, Inanna!

Vi tar Lulal i ditt ställe.”

​

Inanna skrek:

”Inte Lulal! Han är min son.

Bland män är han en ledare.

Han är min högra arm. Han är min vänstra arm.

Aldrig kommer jag ge Lulal till er.”

​

Galla sade:

”Fortsätt till din stad, Inanna!

Vi följer med dig till det stora äppelträdet i Uruk.”

​

I Uruk, vid det stora äppelträdet,

Satt Dumuzi, Inannas man, klädd i sin skinande me-skrud

På sin magnifika tron; (han rörde sig inte).

​

Galla grep honom i låren.

De hällde ut mjölken ur hans sju smörkärnor.

De krossade herdepipan som herden spelade på.

​

Dödens öga fäste Inanna på Dumuzi.

Vredens ord riktade hon mot honom.

Skuldens skri slungade hon mot honom:

”Grip honom! För bort Dumuzi!”

​

Galla som varken känner till föda eller dryck,

Som varken äter offergåvor eller dricker någon offerdryck,

Som inte tar emot några gåvor, de grep Dumuzi.

De fick honom att stå upp, de fick honom att sitta ner.

De slog Inannas man.

De högg honom med yxor.

​

Dumuzi klagade högljutt.

Han höjde sina händer mot himlen till Utu, Rättvisans Gud,

och bönföll honom:

”O Utu, du är min svåger,

Jag är din systers man.

Grädde skänkte jag din moders hus.

Mjölk skänkte jag Ningals hus.

Jag är den som skaffade mat till det heliga templet.

Jag är den som förde bröllopsgåvor till Uruk.

Jag är den som dansade i den heliga famnen, Inannas famn.

​

Utu, du är en rättvis, en barmhärtig gud,

Förvandla mina händer till en orms händer.

Förvandla mina fötter till en orms fötter.

Låt mig undfly mina demoner;

Låt dem inte hålla mig kvar.”

​

Den barmhärtige Utu tog till sig Dumuzis tårar.

Han förvandlade Dumuzis händer till en orms händer.

Han förvandlade Dumuzis fötter till en orms fötter.

Dumuzi flydde från sina demoner.

De kunde inte hålla honom kvar...