Ordlista

​

Abydos – helig plats på Nilens västra strand, centrum för Osiris-kulten. Egypten.

Afrodite – den grekiska kärleksgudinnan. Afroditekulten liksom Demeterkulten utövad huvudsakligen av kvinnor, representerar en förgrekisk, förindoeuropeisk allmoder, Den Stora Modern. Kommer ursprungligen med stor sannolikhet från Kreta, även om myten förlägger hennes födelse ur havet vid Cypern. En del forskare anser nu att Afrodite ursprungligen har sina rötter i Egypten, hon är besläktad med Isis och Hathor. Grekland.

Agape – den himmelska, gudomliga kärleken. Grekland.

Akh – det gudomliga ljuset, och den själ som visar sig vid extraordinära tillstånd t.ex. vid religiösa initiationer, under sömnen och efter döden. Hieroglyfen tecknar en helig ibis. Egypten.

Amentet – underjorden, dödsriket. Ett av tre ord eller begrepp (de andra är dwat – Gryningens Plats, där man färdas från natt till dag, från mörker till ljus och neterkhert − Den Gudomliga Underjorden). Amentet är en dimension av den kosmiska modern Nut (eller Hathor) som varje kväll sväljer solen för att nästa morgon föda fram den igen. Den plats dit de döda färdas och varifrån de levande kommer när de föds. Denna hemliga värld inom den kosmiska gudinnan, en värld som inte är manifesterad, men av en väldig potens, är varken enbart andlig eller enbart fysisk, utan snarare ett dynamiskt skeende av förvandlingar och metamorfoser. Egypten.

Amon och Amaunet – det gömda, omanifesterade. Tillhör Ogdoads åtta första gudomligheter i Hermopolis mytologi. Egypten.

Amun-Re – Thebes manifestation av solguden. Egypten.

Ankh – tecknet för evigt liv. Liknar tecknet för tet. Egypten.

Apis – den heliga tjur som är guden Ptahs, Memphis skapelsegud. Apis-tjurarnas mödrar var manifestationer av gudinnan Isis. Efter sin död blev en Apis-tjur Osiris – Apis eller Osarapis. Egypten.

Artemis – jägarjungfrun, den kyska gudinnan som står de vilda djuren nära och jagar ensam i bergen. Hon dyrkades i Efesos vid Egeiska havets kust (nuvarande Turkiet) långt in i kristen tid. En uråldrig förgrekisk modersgudinna från den tid då klyvnaden mellan djur och människa ännu inte inträtt. Grekland.

Astarte – fenicisk och kananeisk fruktbarhetsgudinna besläktad med Mesopotamiens Ishtar. I egyptisk mytologi tar hon gestalt i den drottning av Byblos, som anställde gudinnan Isis som sköterska, under den tid då Isis letade efter sin döde make Osiris. Fenicien, Kaanan.

Atum – en av Heliopolis skapelsegudar och personifikation av skapelsens ursprungliga kaos. Egypten.

Ba − den själ som i gestalt av en fågel med den dödes ansikte stiger ur kroppen när man dör. Bokstavligen uttrycker ba manifestation. Benu-fågeln är t.ex. solguden Ras ba. Ba-själen kan också ses som en föregångare till den moderna medvetenheten och ett individuellt jag. När kroppen dör är det ba-själens uppgift att föra den döde till akh, det gudomliga ljuset. Egypten.

Bastet – den katthövdade gudinnan, en av modersgudinnans många förvandlingar. Egypten.

Bes – grotesk dvärg-gud, vars bild fanns i alla mammisis (egyptiska födelse- och bröllopshus). Bes var en av de mest populära bilderna på skyddande amuletter i Egypten och på Kreta. Egypten. Grekland.

Blod – under antiken trodde man att blodet förvandlades till mjölk. Embryot i livmodern skapades av moderns blod. Blodet innehöll en skapande livgivande kraft. (Se vidare Isis Blod).

Ceres –den romerska vegetationsgudinnan, motsvarigheten till Demeter. Romarriket.

Cybele – den anatoliska modersgudinnan.

Deir el-Bahari – drottning/faraos Hatshepsuts gravmonument.

Demeter – växtlighetens gudinna, en aspekt av Moder Jord. Da = jord, meter = mater, moder. Förgrekisk gudinna.

Demiurg – en primitiv skapargud underställd högre makter. Kort sagt Jahve.

Diana – den romerska versionen av den grekiska gudinnan Artemis, jägarjungfrun. Romarriket.

Duende – F. G. Lorcas begrepp för den underström av sorg, död och lidelse som finns i den autentiska flamencon och tjurfäktningen. Spanien.

Dumuzi – en historisk sumerisk kung som mytologiserats. Kärleksgudinnan Inannas man. En representant för den döende och två gånger födde guden. Sumer.

Dwat – se amentet. Egypten.

Enlil – Luftens Gud och Inannas farfar. Sumer.

Ereshkigal – Underjordens Drottning och Inannas syster. Sumer.

Feluck – segelbåt på Nilen. Ofta med ett wedjat-öga målat i fören som beskydd. Egypten.

Geb– jordgud, make till himmelsgudinnan Nut. Föräldrar till Osiris, Isis, Nephtys och Seth. Se Nilgåsen. Egypten.

Galla – sumerisk demon.

Gilgamesh – hjälte vars vänskap med den vilde mannen skildras i ett epos, Gilgamesh-eposet. Inannas bror i Inanna-myten. Sumer/Akkad.

Gnostiska evangelierna av gnosis, insikt. En tidig form av kristendom vars anhängare förföljdes som kättare. Deras evangelier hittades 1945 i den egyptiska öknen vid Nag Hammadi.

Ham den yngste av Noaks tre söner. Från den äldste, Jafet satmmar de indoeuropeiska folken. Sem mellanbrodern är fader till semiterna: hebréer, araber, assyrier o.s.v. Från Ham den yngste, härstammar fenicier, kretenser, sumerer och egyptier enligt Simone Weill.

Hathor (Horus Hus) den egyptiska kärleksgudinnan, avbildas ofta som en kvinna med långa horn som omsluter en solskiva eller med koöron. Men hon uppenbarar sig även som den himmelska kon. Föreställningen om himlen som en ko var vanlig i äldre tider. Hathor är symboliskt faraos mor, därför ser man henne avbildad när hon som ko låter farao dia hennes gudomliga mjölk.

Hathor är även musikens och livsglädjens gudinna. Egypten.

Heh – tillsammans med Hehet symbol för oändlighet och gränslöshet. Tillhör Ogdoads åtta första gudomligheter i Hermopolis mytologi. Egypten.

Heliopolis – ett av Egyptens religösa centra, vars symbol är Solen, Ra. Låg en gång sydväst om Kairo.

Hermopolis – ett av Egyptens religiösa centra, vars symbol är Månen. Låg en gång väster om Nilen, nära den moderna staden Mallawi.

Hieros gamos – det heliga äktenskapet mellan gudinnan/prästinnan och kungen för att befrämja fruktsamhet för människor, djur och växtlighet. Ett rituellt bröllop. Enligt sumerologen S. N. Kramer har det sitt ursprung i Sumer, nuvarande södra Irak.

Horus är den som vägleder den dödes själ till sin far Osiris. Som vuxen avbildas Horus med falkhuvud, eftersom han en gång sågs som en himmelsgud. Han är Egyptens sanne härskare, den gudomlige kungen och faraos beskyddare. Som Horus-barnet avbildas han med en sidolock och med fingret i munnen. Men också diande sin mor Isis bröst, bilder som har stor likhet med kristna madonnabilder (se även Isis och Osiris). Egypten.

Inanna − den sumeriska kärleksgudinnan, en aspekt av Den Stora Modern. Sumer.

Isis är Egyptens stora modersgudinna, vars tempel så sent som på 500-talet e.Kr. fanns i hela det östra medelhavsområdet, även i Rom. Hennes största tempel i Egypten, som besöktes långt efter att Egypten blivit kristet, är Philae på en ö söder om Assuan. Hon avbildas ofta med kohorn som omsluter en solskiva, vilket visar att hon är besläktad med Hathor. Hennes symbol är även en tron på huvudet, den tron på vilken Den Stora Modern sitter med kungen eller gudsbarnet Horus i knäet. Hon dyrkades också i Grekland där hon stod Demeter nära och därmed mysterierna i Eleusis. Samt i flera andra länder bl.a. Frankrike.

Symboliskt var Isis Faraos mor. Hon ägde magiska krafter och var den stora helbrägdagörerskan.

Isis Blod – se Isis Knut, tet. Egypten.

Ka – den energi som ger khat, den fysiska kroppen, liv. Hieroglyfen tecknar två uppsträckta armar. En människas ka avbildas som hennes dubbelgångare. Det är faraos ka som håller Egypten vid liv. Enligt Erich Neumann ursprungligen en kvinnlig gest för tillbedjan, som finns i flera kulturer t.ex. på det minoiska Kreta. Egypten.

Katharsis – andlig rening. Grekland.

Kheprer – En av Heliopolis skapelsegudar i gestalt av en skarabé, en dyngbagge som rullar dyngan till en boll, symbol för Solen, Ra. Egypten.

Ko – Himlens Heliga Ko – Isis, Hathor, ibland även Nut. Den Stora Vilda Kon betraktades som Faraos mor. Faraos symbol var Den Vilde Tjuren. På begravningsplatsen Iseum i Saqqara låg de sju heliga korna, mödrar till tjurarna Apis. I myten om Faraos gudomliga födelse diar Farao Hesat-kon, mor till Apis. Egypten.

Kore – Gudinnan Persefone i sin jungfruliga aspekt. Gudinnan Demeters dotter.

Kuk – tillsammans med Kauket symbol för mörker och dunkel i Hermopolis mythologi. Tillhör de åtta gudomligheterna i Ogdoad. Egypten.

Kuli-Enlil – den mytiske, sumeriske kungen Dumuzis epitet och tillnamn. Se Enlil. Sumer.

Kur – den sumeriska underjorden och dödsriket, men betyder även berg och fiendeland. Sumer.

Kypris, Kypria är detsamma som Afrodite. Namnet syftar på Cypern. Grekiskt.

Lilith – i hebreiska texter var hon Adams första kvinna, men insisterade på jämlikhet. Då hon befann sig i underläge ville hon inte längre älska med Adam. Hon flydde från Adam och blev fredlös, utanför all gemenskap, besatt av en glupsk sexualitet. Fri och vild blev hon bannlyst av kyrkan.

Maat, Rättvisans och Sanningens gudinna vars symbol är en strutsfjäder. I den rättssal, De Två Sanningarnas Sal, två sanningar därför att man avger en positiv och en negativ bekännelse. Hit kommer själen efter döden och vägs, dvs. den dödes hjärta läggs i vågens ena skål och Maats Fjäder i den andra. I en annan version vägs människan i den ena vågskålen och hennes hjärta i den andra. Hjärtat anses vara rent och betraktas som människans vittne, det avlägger vittnesmål om hennes liv. Har den döde i sitt liv förankrat sin identitet i hjärtat, så kommer inte hjärtat att vittna emot honom. Men denna scen kan också framställas med tomma vågskålar som väger jämnt. Det handlar alltså om balans, jämvikt mellan motsatser i en dualistisk värld.

Den döde har då också förutom sin positiva bekännelse (allt gott han gjort) även avlagt sin nekande bekännelse, där han försäkrar att han inte har stulit, inte har dödat, inte har gjort någon rädd osv. En bekännelse som skrivs på papyrus­rullar och tillsammans med andra texter t.ex. färdbeskrivning och kartor skickas med den döde på vägen till dödsriket, i de papyrusrullar som kallas De dödas bok (i olika versioner).

Att andas maat/sanning betyder att andas den luft som gudarna andas, den enda luft som finns i dödsriket. Är den dödes/dödas hjärta inte rent kastas det till vilddjuren. Egypten.

Mammisi – En arkeologisk term för ett litet tempel bredvid det stora templet t.ex. vid Isistemplet i Philea på en ö i Nilen söder om Assuan. Det var helgat åt ritualer tillägnade gudsbarnet Horus (eller Faraos) födelse samt gudinnan Isis (eller Hathors) bröllop. Där uppfördes uråldriga mysteriedramer som rörde kvinnliga mysterier och i vidare bemärkelse Egyptens fruktsamhet och förvandlingar när Nilen svämmat över. Egypten.

Matriarkat – motsatsen till patriarkat, en hierarkisk ordning där släktskapen och makten finns på kvinnans sida. Hur utbrett det har varit i förhistorisk tid vet vi mycket lite om.

Matrilineär − en kultur som räknar släktskapen på moderns sida. Men även en helt annorlunda samhällsstruktur. Se ”Patriarkatets motbild”.

Matrilokal − när mannen vid giftermål flyttar hem till brudens familj.

Me – den sumeriska civilisationens olika attribut.

Memento mori – varning för eller påminnelse om döden.

Mirologi – grekiskt ord för klagovisa, sorgesång för de döda.

Mjölk – Många texter och bilder skildrar kungen som diar gudinnan Isis eller Hathor. Ibland uppträder gudinnan i gestalt av en ko vars juver farao diar. I gamla tider symboliseras himlen av kon. Fortfarande lever stjärnhimlens mjölk kvar i många språk, The Milky Way, Galaxias (grek.), Via Lactea (latin), Voie Lactée (fr.), die Milchstrasse (tyska).

Två krukor med mjölk placerades ofta i templen som offergåvor. Mjölk symboliserade renhet, därför sågs offergåvorna som en rening. Kärl med mjölk placerades i den dödes grav, vilket i detta sammanhang får sitt uttryck i en Pyramidtext: ”Tag din moder Isis bröst”. Vid Osiris grav fanns 365 offerbord där mjölk placerades, ett för varje dag på året. (Se Nut) Den egyptiska hieroglyfen för mjölk betyder den skyddande vätskan.

Nag Hammadi Library, texter som hittades i öknen i övre Egypten 1945, de s.k. gnostiska evangelierna.

Nehebkau − Den Stora Ormen i Heliopolis mytologi. Egypten.

Neith – uråldrig skapelsegudinna vars kultplats fanns i Sais i Nilens delta. Associeras med vapen och krig samt begravningsriter. Egypten.

Nephthys – gudinnan Isis syster, gift med Seth, Osiris bror och öknens och demonernas gud. Egypten.

Neterkhert – se amentet. Egypten.

Nilgåsen – symboliserar jordguden Geb, Nuts make. Geb lade enligt myten det första kosmiska ägget, skapelsens upphov, (något som osökt får en att tänka på en ursprunglig moderjordgudinna som förvandlats till en jordgud). Egypten.

Ningal – mångudinna och Inannas mor, gift med Nanna, Månguden, Inannas far. Sumer.

Ninshubur – den sumeriska gudinnan Inannas sukkal, vesir, krigare, rådgivare och tjänarinna med magiska gåvor. Sumer.

Nun – gud som i Heliopolis skapelsemyt personifierar det ursprungliga urhav, det kaos ur vilket den Första Kullen reste sig. Men även en av Hermopolis första åtta gudomligheter i Ogdoad, då tillsamans med Nounet, symbol för formlöshet och kaos. Egypten.

Nut − den egyptiska himmelsgudinnan vars kropp välver sig över den manlige jordguden, Geb, (ofta symboliserad av nilgåsen). Nuts kropp är täckt av stjärnor. På kvällen sväljer hon solen, på morgonen föder hon fram den igen till en ny dag.

På insidan av den dödes kista finns Nut avbildad i helfigur med nakna bröst. Kistan är i symbolisk mening en livmoder (ibland formad som en kos livmoder) ur vilken den döde ska återfödas. Egypten.

Ogdoad – Hermopolis åtta ursprungliga gudomligheter i skapelsens begynnelse. Egypten.

Osiris, Isis halvbror och make, är den gud som den döde med rent hjärta så småningom får möta, han är målet, symbol för uppståndelse och evigt liv, för andens fulländning i ljus, akh.

Det är sonen Horus som reser upp fadern Osiris, där han ligger slagen och livlös i underjorden. En uppståndelse som inte har inträffat en gång för alla, utan en initiation som rör alla döda i alla tider som färdas i underjorden. (Se även Isis). Egypten.

Palimpsest – de pergament som tvättades för att återanvändas. Den gamla skriften blev då ibland läslig, en sorts undertext.

Panaghia – Gudsmodern.

Patriarkat – den manliga släktskaps- och samhällsstrukturen är allenarådande, vilket medför att kvinnans mänskliga rättigheter åsidosätts lagligt eller olagligt dvs. i praktiken. Patrilineär eller patriarkal struktur har ett starkt samband med den sociala och ekonomiska organisationen samt religiösa strukturer. Herdefolk är traditionellt ofta patrilineära/patriarkala medan matrilineära kulturer traditionellt ofta är jordbrukande.

Patrilineär − släktskapen räknas på faderns sida. Oftast råder då patriarkat. Men blandformer förekommer.

Patrilokal − när bruden flyttar hem till mannens familj.

Persefone – Demeters dotter, Underjordens Drottning. Förgrekisk gudinna.

Pneuma – luft, vind, andedräkt, ande. Grekiskt ord, men universellt i sin symbolik.

Proserpina – den romerska motsvarigheten till Persefone, Ceres dotter och Underjordens Drottning. Romarriket.

Pylon – tornliknande byggnader på bägge sidor om de egyptiska templens ingång.

Pyramidtexterna – de allra äldsta bevarade begravningstexterna, ca 800 besvärjelser skrivna på väggarna i Pyramidernas begravningskamrar. Egypten.

Ra eller Re − den egyptiska solguden.

Ras Öga se Ögat. Egypten.

Rite de passage – övergångs- eller initiationsrit för att rituellt markera en övergång t.ex. från barn till vuxen eller ogift till gift.

Sapfo – grekisk kvinnlig poet. Levde i slutet på 600-talet och början på 500-talet f.Kr. på ön Lesbos. Grekland.

Sekhmet – lejon-gudinnan, en av modersgudinnans många förvandlingar. Egypten.

Seth − öknens och demonernas gud, gift med Nephthys, gudinnan Isis syster. Egypten.

Shu – en av skapelsegudarna i Heliopolis mytologi, symbol för luft, atmosfär och solljus. Den princip ur vilken form uppstod i skapelsens gryning i Heliopolis mytologi. Gudinnan Tefnuts manliga partner, förälder till himmelsgudinnan Nut och jordguden Geb. Lyfter upp himmelsgudinnan Nut och skiljer henne från jordguden Geb. Egypten.

Sykomor – Det himmelska trädet, en manifestation av himmelsgudinnan Nut.

Taweret – flodhästgudinnan, kvinnors och barns beskyddarinna, fanns även på Kreta. Kallas Ipy som betyder amma. Egypten.

Tefnut – Shus kvinnliga partner, associeras med fukt, skötets fukt. Tillsammans med Shu blir hon förälder till himmelsgudinnan Nut och jordguden Geb i Heliopolis mytologi. Egypten.

Tet – ett kvinnligt tecken som liknar tecknet för ankh (betyder evigt liv). Det symboliserar Isis livmoder och sköte, men även knuten i gördeln. I ”De dödas bok” tilltalas tecknet tet med O, Isis Ditt Blod, något som osökt för tanken till kvinnans menstruationsgördel. (Se Blod).

Tet placerades i de dödas gravar i form av en (ofta röd) sten tillsammans med djed-pillar, Osiris fallosliknande symbol. Tillsammans skapar de nytt liv, en andra födelse till evigt liv. Egypten.

Thiasos – antik grekisk skola, festförening, kultförsamling för unga flickor. Sapfo var föreståndarinna för en sådan thiasos på ön Lesbos.

Uruk – Inannas stad i dåvarande Sumer, nu södra Irak. Sumer.

Vision quest – en initiationsresa eller vandring ut i ödemarken, framför allt hos indianfolken och i schamanistiska kulturer. Initianderna hoppas få en vision, en uppenbarelse av sin framtid och den väg de ska välja.

Zikkurat – heligt torn i Sumer/Mesopotamien. Eftersom inga berg fanns byggdes torn för att komma närmare gudarna och himlen.

Ögat –wedjat – Det finns flera mytiska tolkningar av det helande skyddsögat på målningar och i texter och inte minst på sarkofager och amuletter, en symbol för Ra/Re, Solens och Ljusets Gud.

Enligt en mytisk version rev öknens gud Seth ut Falkguden Horus öga, när denne tog hämnd på Seth för att han dödat fadern Osiris. Ögat blev sedan en självständig skyddsgud. Egypten.